Presentation av bokens uppläggning (3)

Denna boks poäng är med andra ord att näst efter att befinna sej riktigt innanför kristenheten är det bästa att befinna sej riktigt utanför den. Och en särskild poäng är att kristendomens populära kritiker inte är riktigt utanför den. De befinner sej på en tvivelaktig grund, i varje bemärkelse av uttrycket. De är tvivelaktiga i själva sina tvivel. Deras kritik har antagit en besynnerlig ton; som hos ett slumpartat och analfabetiskt häcklande. Därför gör de nutida antiklerikal jargong till ett slags småprat De kommer att klaga över kyrkoherdar som klär sej som kyrkoherdar; som om vi bleve friare ifall alla poliser som skuggade eller häktade oss vore civilklädda detektiver. Eller också kommer de att klaga över att en predikan inte kan avbrytas, och kalla predikstolen för fegisens borg; fast de inte kallar redaktörens kontor för fegisens borg. Det vore orättvist mot både journalister och präster att säga så, men det vore mycket sannare beträffande journalister. Prästmannen uppenbarar sej i kött och blod och skulle lätt kunna få en spark i ändan när han kom ut ur kyrkan; journalisten döljer ofta t o m sitt namn så att ingen kan sparka honom där bak. De skriver vilda och meningslösa artiklar och  brev i pressen om varför kyrkorna är tomma, utan att ens gå i kyrkan för att se om de är tomma, eller vilka av dem som är tomma.