Presentation av bokens uppläggning (2)

Jag tänkte mej den som en romans om dessa avlägsna dalar med sluttande sidor, lika dem där de antika Vita hästarna i Wessex klottras längs kullarnas flanker. Den handlade om någon pojke vars gård eller stuga stod på en sådan sluttning, och som for på sina resor för att finna något i stil med någon jättes bild och grav; och när han kommit tillräckligt långt hemifrån tittade han tillbaka och såg att hans egen gård och köksträdgård, skinande på sluttningen som färgerna och ytorna på en sköld, inte var något annat än delar av en sådan jättefigur, på vilken han alltid hade levat, men som var alltför stor och nära för att bli sedd. Detta, tror jag, är en sann bild av varje verkligt oberoende intelligens idag; och detta är poängen med denna bok.  

Presentation av bokens uppläggning (1)

Det finns två sätt att komma hem, och ett av dem är att stanna där.

Det andra sättet är att vandra runt hela världen tills man kommer tillbaka till samma plats, och jag försökte följa en sådan resa i en berättelse jag skrev en gång.

Det är emellertid en lättnad att vända sej från detta ämne till en annan historia jag aldrig skrev om. Likt varje annan bok jag aldrig skrev, är denna den överlägset bästa bok jag någonsin skrivit. Det är bara alltför troligt att jag aldrig kommer att skriva den, så jag kommer att använda den symboliskt här, för den var en symbol för samma sanning. 

{17}